Vi är ändå några som sitter med musiken i armhålorna, bålen, huden, könen. Fan, det var länge sen jag första gången hörde att sötsakerna for rätt ner i ’bolla’. Så befriande att som barn veta att sexualiteten finns till och med i maten. Och när pappa omfamnade mamma vid diskbänken och kramade hennes stora bröst. Så mycket kärlek. Och sex fick lukta.

Sen blev jag rädd, pryd och försiktig. Vad som lade skammen över mitt ansikte kan jag inte svara på efter alla terapitimmar.

I detta galenskapsland fäktade jag väderkvarnar likt Quijote. Somnade tidigt för att möta en ny dag fortare. Klättrade berg som inte var mina. Skurade golven i sädesmagasin som aldrig skulle bli bebodda. Och ändå stannade jag där så länge. Rädsla eller kärlek.

I ensamheten finns en övergivenhet och ett hopp.

Jag slickar regndropparna från ditt ansikte där du står i väntan på nästa tåg.