Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en text direkt ur märkligheten..


samlat hoppfullt

 

Det sägs att järnvägen mellan Venedig och Wien byggdes i oländig alpterräng innan det fanns tåg som kunde trafikera sträckan - jag kallar det hopp.

Jag har inte sett några solrosor i trädgården på många år. Det kommer en till sommaren invid husväggen. Bredvid den svarta vallmon. Har jag då sagt att du läskar mig. Det är ingen felskrivning. Lösögonfransarna får vänta till en ledig dag. Där jag kan få något gjort bredvid, där stannar jag. Jag vet att jag sa att det var ro jag ville åt. Det är inte så längre. Och du, regnet gör mig fortfarande kåt.

Det droppar från hustaken i en annan del av landet och jag får inte vara med. Det goda kommer i klungor och jag vill inte värja mig.

 




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 502 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-04-07 22:19



Bookmark and Share


  Goraxy 89 Orion VIP
"Det droppar från hustaken i en annan del av landet och jag får inte vara med"
Du är verkligen läskvärd - Det tycker jag. Och allt de goda som kommer marscherande i kolonner upp mot dina portar - Du får inte ens en chans att värja dig :)
2016-04-08

  nicol neli
TYCKEROM!!!
2016-04-08

  Lily Lisbon
Och så läser jag denna efter min föregående kommentar på dikt av dig- och för mig är detta i min syn, vore jag den, jaget, ja då skulle jag haft rätt och ännu bättre- det fortsätter.

Men sedan tänker jag på dimensioner. Tonfall; som "Och du, regnet gör mig fortfarande kåt." Där jag på något sätt hajar till, hör det på olika sätt, kanske är tonfallet forcerat lättsamt- ett slags försvar mot förbi- eller så är det som det står, rakt av, inget mellan raderna, läsa i raderna för att inte missa.

Det är också en annan ton i slutstrofen här än i dikten i övrigt plus de två föregående dikterna. En resignatipn och en längtan. Just det där med "Det droppar från hustaken i en annan del av landet och jag får inte vara med." Kan ändra hela dikten, egentligen. Men det känns inte så, utan det känns som att den insikten/tanken kom precis där- det var lättare innan- men vad innebär det för slutet? Att inte vilja värja sig men är det något som kommer nära nog att ens om man ville att det skulle vara nödvändigt? Eller är allt så långt bort ifrån, åtminstone just nu, att det är ofarligt att stå med öppna ögon och öppna armar och vara redo för vd som än kommer- eftersom ingenting kommer?

Ja du, min vän. Du har fått mig att tänka sannerligen. Och nu vill jag skriva. Tack.
2016-04-08

  mike irow
älskar förevändningar i dikten
såsom goda överraskningar i livet
en sann novelistkvinna som älskar regn
har en penna lätt som en solfjäder är lätt och dess novell...

2016-04-07
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP