Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

griftefrid

en dag
när jag är död
och Clarence är död
kommer någon stå vid havet
och hoppas jag hade rätt
när jag sade att det sista man får i livet
är åror
någon kommer stå där
och minnas hur jag tänkte mig
att havet är oändligt;
det tar aldrig slut
precis som universum

och sedan
i några år
kommer det finnas minnen av mig
de kommer vara som
sol på stål
doften av asfalt efter regn
en vit häst under fullmåne
intorkad svett och den läpp som spräcktes
av att bli kysst så länge

och sedan
när du är död
och alla andra jag känt är döda
kommer det finnas tid för ro;
folkbokföringen
över de nedärvt melankoliska
kommer självantända,
brinna i dygn
för att slutligen utplånas

ingen kommer stå vid havet då
och hoppas på att de som lämnat fick åror

allting kommer slipas rent
till och med platsen
där jag och Clarence skrev våra namn
i den gryniga evigheten





Fri vers av Lily Lisbon
Läst 557 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2016-04-09 11:39



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Suveränt fortfarande
2018-03-16

    ej medlem längre
Så jävla bra!
2017-05-03

    ej medlem längre
Ett underbart läsäventyr!
2016-04-19

    ej medlem längre
Bra skrivet.
2016-04-13

    Lars Gullberg VIP




Vi delar rummet. kommer aldrig ses men vi ses

Undrar hur många som ser
2016-04-11

  Änglaögon VIP
På något sätt gillar jag dina råder. Vackra och tänkvärda mitt i vemodet.
2016-04-09

  Nanna X VIP
Självklart är det så.
2016-04-09

  Opritjnik
Äh, bara helt vanlig jävla VÄRLDSKLASS! Blir lite stum faktiskt.
2016-04-09

    ej medlem längre
Livet ekar av steg som inte kommit, men ekot har ett brev med från 'nu', apokalyps kan vara bedövande vackert, vilket förvirrar djupt i orden och ställer frågan: kan ord finnas utanför sig själva. I detta 'nu' skriver Du med skönheten som hjärta. Tvingar livet mot sin sanning. (En telefonisk tolkning)
2016-04-09
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon