Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en text direkt ur märkligheten..


brunjord och svart vallmo

 

Det föll mig aldrig in. Regnet jag lade i knät. Jordmånen jag aldrig lyckades med. Nu ler jag sovvarm mot din hud. Gräver nya vallmodiken. Lutar spaden mot skottkärran. Lyssnar till dina berättelser. Du hör mig.

Springer inte före. Går inte efter. Låter magin skina. Rubin. Och allt däremellan. Det föll mig aldrig in. Luften jag stängde inne. Loppen jag sprang. Alla utan målsnöre.

Min kropp hör dig. Jag vaknar till din röst.

 




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 408 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-04-24 13:23



Bookmark and Share


    Jag är fan större än Sartre
Poetisk prosa som känns alldeles intill när man som läsare dras in i författarens känslomässiga språk.
2016-04-24

  Goraxy 89 Orion VIP
Du får det väsentliga sagt på några rader utan att bli kort i tonen. Eller ge en lakonisk rapport typ: "det regnar nu" I och för sig kan den korta repliken bli till skön poesi i rätta sammanhang - Så den mest torra klischén man kan tänka sig kan bli hörnstenen i ett lyriskt monument (intressanta tanke)
2016-04-24
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP