Njutningslystet läser jag min bok och orden läggs till allt eftersom i mitt tänkande centrum. Helt plötsligt finns ordet där som jag själv inte har någon vettig betydelse för. Ordet retar och gäckar mig. Måste bara skriva upp ordet. Sedan så skrivs ordet in via internet för att googlas vidare på. Aha vad det så här själva betydelsen var, tänker jag tyst för mig själv. Visst hade jag gissat mig till någon liknande innebörd fast ibland går man bet på vissa ord. Det nya ordet (för mig) ville upplysa mitt vetande om dess egentliga betydelse. Likaså meningar som hemsöker mig med kraft under läsningens stund måste bara strykas under för att sen kunna gå tillbaka till. Utlästa böcker som har talat till mig på detta speciella vis får alltid en särskild plats i bokhyllan eller i bokhögen för att lättsamt nås igen. Därför bör bra böcker behandlas som kära vänner via ett lyssnande på rätt sätt.