om man har orden, osägbara

därinne där eldar nästan slocknat

hur man vandrar med blick, inget fäste

timmar flyr

men det stannar dagar

gråregniga och stammarna är våta

inuti är vått

man gråter då

genom fingrar, ur mun, ur öga

från hjärtat

 man talar inte om vacklandet,

det försiktigt hoppfulla stannandet

för att leva krävs mod

steg i steg, evinnerligen