lyft inte, sänk inte denna glöd av ett ljus

som den sällat sig stilla vid mitt

denna brinnande lågande gördel av hopp

må den hejda innan den stiger fritt

aldrig har sol som eld sig tänds

någon afton vid brinnande låga

aldrig rört vid kropp som sorgligt böjts

men, aldrig tvivlad vid dess förmåga

nu raknat har kroppen, styrkt av nektar

rört båd ben arm och skuldra

förnimmt det ljus som av vår och eld 

lockat, förfört som en huldra

nej bida litet ännu ett slag,

dröj 

som en puppa innan daning

denna knopp, detta hölje har nog av sitt

låt vår bara vara min föraning