så
detta är allt;
Ouang Feng sträcker sina armar
som ett persikoträd mot himlen
Clarence svettas gift under Nietzsches cypresser
och Hari är i Tangier där inga fönster har rum
själv ligger jag stilla vid liv i dina armar
och vet
och vet

detta är allt.
Alexander har blivit mig nära
jag har blivit honom främmande
tystnad staplas på tystnad
stammande beröringar blir vaga bilder
kärlek ser ut som Alexander, tänker jag
och lindar ditt hår runt mina fingrar-
drar till
drar hårdare
drar dig mot mig
och vet

detta: min kropp är ett verktyg
denna min fattiga sanning är min enda rikedom 
min rikedom är distraktion
du säger att du älskar mig
om och om igen
jag tänker: naturligtvis gör du det, pojke
naturligtvis nu, när du ligger med mig
tror du verkligen
att jag inte är medveten
om vilken vördnad jag kan skapa
och vilka odjur jag kan väcka

om detta är allt. om denna ensamma cementvagga
där jag brinner ikapp med fordon och annat egalt-
om detta är allt så räcker det inte
jag är ett nästan och nästan är aldrig bra nog
jag är ett kanske och jag har alla färger som finns
de enda som ser dessa färger vill slita ut dem
vill slita ut och
jag vet och jag vet och jag vet och jag
vill inte veta

jag vet:
jag skulle nöja mig
slå mig ned i någons hjärta slå mig in om jag kunde
jag vill ha sönder vill förstöra 
eftersom detta är allt
jag måste skära itu varenda illusion hos varenda person
eftersom detta är allt
och
jag skulle öppna min famn utan tillit
för vem som helst
för vad som helst som vill stanna kvar
vad det gör mig till
bryr jag mig inte om
man gör inte sådant längre
när man vet
och jag vet

långt bort slumrar Nicholai på tajgan
Julian håller en häst om huvudet, stilla
någon är troligtvis död
och ingenting
och ingenting
och ingenting mer

så
jag går,
plockar långa hårstrån ur mina kläder
fastklistrade mot bröst mage lår och skuldror
det är ett tafatt avsked, mellan oss
för du tror du inte har några drömmar
när du i själva verket drömmer om allt
jag stryker din kind
för denna oskuld är värdefull
för denna oskuld saknar jag mycket;
hos mig själv

vi är sedda; från träden

där
Ouang Feng ler,
Clarence skakar fradgande,
Nicholai funnit gud,
Julian gått in bland himlarna,
Hari håller sitt eget Damoklessvärd,
och Alexander
lämnat sin skugga kvar
för att jag aldrig skall slippa
men alltid veta
och jag vet
jag vet
jag vet