Solstrale… SE NATUREN STÅR KVAR
tistlarnas snår står stumma från i fjol - de krafsar sina torra stänglar mot varandra - ljudets upphöjda formler likt symfoniskt ackompanjemang av fårens bräkanden - känner dofter av harsyran och brännässlorna når mig - den svala kvällsvinden fylld med dofterna från havet nära intill blandas med den söta nyutslagna kaprifolen - detta ljuva sinnesintryck av dofter för mig tillbaks i tiden - jag går på en äng där gräset är högre än mig och jag bär en blombukett i min hand som farmor skall få - några grannar ropar oroligt efter mig då farmor ringt då hon inte sett mig - jag börjar sjunga en hittepå sång högt och ljudligt över långänget - farmor och pappa hittar mig genast och ropar hem mig - myggbiten och gräsfläckig, smålortig om näsan överräcker jag buketten till farmor - gläds åt att hon ställer den i den röda vasen jag och lillebror köpt åt henne till morsdag - solens värme är bedövande samtidigt som den sänker sig ned över granskogstopparna - själva ängen skuggad och blir kylslagen för en liten flicka - själva bilden av ett minne väcktes till liv samtidigt som känslorna en aning tröttar - för bakom denna idyll lurade ett monster som jag vid ett annat tillfälle skall dikta om - önskar eder ett upplyst ögonblick av minnesreflektioner.....
Övriga genrer
(Kåseri)
av
Solstrale
Läst 213 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2016-06-05 18:58
|
Nästa text
Föregående Solstrale |