Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Noll ett fyrtio sju


Torra händer

Och spruckna läppar

Vattniga ögon

Med grå hinna över

 

Jag håller din hand

Som ett torrt skört höstlöv

Jag smörjer dina läppar

Så du kan le utan att dom blöder

 

Jag torkar dina ögon

Så du kan se vem som är där

 

Din andedräkt är söt

Och lite kvalmig

Det rosslar djupt nere

i ditt bröst

 

Din andning är ytlig och ryckvis

Ibland upphör den och allt står stilla

För att sedan i en djup darrig rossling

Dra igång igen

 

Nästa gång du suckar

Väntar vi förgäves

På inandningen

 

Tiden går

Ingen rör sej

Vi tittar på varandra

Det är tyst…

 

Bröstet fylls av vördnad

Inför Livet

Och Döden

 

Jag sneglar runt i rummet

Ser du oss?

Blev du hämtad?

 

Jag reser mej sakta

Lutar mej över dej

Och sluter dina ögon

Sen går jag bort och öppnar fönstret

 

Klockan är 01:47

 




Fri vers av Howlit
Läst 345 gånger
Publicerad 2006-05-08 11:14



Bookmark and Share


    Konrad Holmqvist
Den är sååååååå fin
2006-05-09

    ej medlem längre
nu ska jag komentera den
här texten
läste den i morse
den är så otroligt
stark
och skör
och nära verkligheten
man kanske inte
vill tänka på
fin!
2006-05-08

  PetraSally
å, detta kunde vara en exakt beskrivning av när min mamma dog!! Väldigt fint att få denna text!! tack!
2006-05-08
  > Nästa text
< Föregående

Howlit
Howlit