Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
att räkna grenverk
Gunga kroppen mjukt i takt med min. På stenen utmed vattnet. Med benen grensle bakom rumpan och armarna om utan att släppa. Taget. Jag är ensam i det här. Det är bara jag nu. Långsamt och på något sätt heligt står det klart. Natten är fortfarande ljus. Katedralen lever i mig. Ännu. Ljusen på bordet är ljusen jag tände där. Det kommer nära mig när jag hör sommarpratarna. Passionen. För livet. Och precis i den stunden hoppar hjärtat till igen. Vad vill du då mig. Säg.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 373 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2016-07-19 19:49
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |