Gunga kroppen mjukt i takt med min. På stenen utmed vattnet. Med benen grensle bakom rumpan och armarna om utan att släppa. Taget.

Jag är ensam i det här. Det är bara jag nu. Långsamt och på något sätt heligt står det klart. Natten är fortfarande ljus. Katedralen lever i mig. Ännu. Ljusen på bordet är ljusen jag tände där.

Det kommer nära mig när jag hör sommarpratarna. Passionen. För livet.

Och precis i den stunden hoppar hjärtat till igen. Vad vill du då mig. Säg.