– "Jag är inte svensk",
hävdade han bestämt.
– "Men visst är väl både du och hela din släkt födda i Sverige",
invände jag,

- "Nej, det finns så många svenskar som har gjort dumma saker, så svensk kan jag inte vara längre. Faktum är att jag har bestämt mig för att inte ha någon nationalitet alls längre." 

Visst tyckte jag först att hans resonemang var helt tokigt. Men sedan såg jag likheten med de många som hävdar att de inte tror på något, att de inte har någon livsåskådning, i tron att det befriar dem från vår gemensamma skuld.