bär en plastkasse
ryggsäck på axeln
och min laptop
andas
gigabit, runt halsen
stiger på vid perrongen
någonstans inombords

Jag ser dem
De ser mig
vi färdas tillsammans
i tiden

kikar ut genom fönster
läser reklamaffischer
Bredäng
rullar förbi
makar på mig en bit
ser färger
skor och kläder
någon rusar in
någon talar i mobilen

Men

de rör mig inte
de rör mig inte

snuddar inte ens
mina tankar
med en bråkdels sekund
eller för en minut
så som du,
de är inte ens i närheten
av Slussen
så som du,
åh rösten ropar Hötorget
nu, vet hur nära, jag skulle kunna vara,
nu

Du berör mig
Du rör mig
och jag är så dum
så dum
som inte visade, just hur
men du rör mig, som
ingen annan

du rör mig

till och med,
i en full tunnelbanevagn
Du inte finns med i

men jag har bilden framför mig