Jag har ristat en tanke, djupt i min hud

sänt mina drömmar till resa bland stjärnor

beritt blida drömmar till vallfärdens gud

och haft älvor till de vackraste av tärnor

ty sagor är mitt följe, var dröm en verklighet

var krog har höjt ett glas att besjunga

och så blev tråksamheterna böjda till skugga

och intet blev mitt att förtulla

rent är mitt blad såsom av höstens fallna

endast en levnad tecknad av penna

av ett liv, sållat i mjölsikten väl

men det var mitt, ur levnad, hemma!