sakta tonar bort ur medvetandet
allt som var konkret och levande
istället växer annat i ditt hjärta

svårt att formulera mer än i tårar
omöjligt att bestämma till gestalt
tomt och ändå fullt av röd värme

motvillig är underkastelsen
när du låter dig bindas ånyo till liv
du lämnar ditt läger och går vidare

din nya börda väger ingenting
men vetskapen om dess oändliga tyngd
får dig spjärna mot så senorna vill brista

och aldrig mer i livet kommer du att se
på samma sätt som du en gång såg
och aldrig mer bekymmersfri

eller saknadslös