Sen då?
Vad händer efter att vi slutat skolan.
Vissa kommer nog att stanna kvar, men jag drar ju.
Jag lämnar er, så som jag lämnade de från högstadiet.
Och jag har bara kontakt med två personer därifrån.

Ändå hade jag så många vänner,
så många som jag inte ens längre känner.
Kommer det vara likadant med er?
Kommer jag att förlora er också?
aldrig ses igen, aldrig träffa varandra.

Visst en återträff om tjugo år, men vad är det?
Inget.

Så många vänner här som jag aldrig vill lämna.
Men jag vet att det är svårt.
Att hålla kontakt med de som bor långt bort.
Man ringer så mycket i början,
men det avtar och till slut så vet du knappt vem personen är när du ser numret i mobilen.

Jag vill inte.
Och jag är faktiskt lite skraj.
För jag vet ju att det kommer att hända.
Och den person jag vet att jag kommer hålla kontakten med.
Hon drar hon också.
Så vi drar båda två. Åt olika håll.


Man ska inte hålla fast vid det som varit, utan gå vidare.
Varför?
Varför ska man inte hålla sig fast vid det, man kan gå vidare ändå.
Eller?
Jag vet i varje fall att jag aldrig vill förlora er.
Ändå är det så förutsägbart, för det kommer jag att göra.

Adjö och farväl.
Vi ses nog någon gång, men då känner vi inte varandra längre.
Då är vi som främlingar.
Förlåt i förväg.
För att jag drar.
För att jag sviker.
Men här kan jag faktiskt inte stanna.

Vänner för alltid?
Nix.

tyvärr men lyckliga slut finns bara i sagor.