Du får ett liv.
Jag får ett liv.
Alla får vi ett liv.

Tänk hittills.
Vad fan har jag gjort.
något som jag är stolt över.
Som hela mitt liv kan basera på?
Kan jag känna att jag hittills har gjort,
det man ska göra som barn?
Har ni gjort så pass mycket som ni velat göra?
Har jag det?

Fick en underlig känsla häromdan.

Vad umgås jag med för folk?
Varför är jag just här och ingen annanstans?
Varför är jag så här?
Varför är allt som det är?
Och är jag nöjd med allt ad det är?

Måste erkänna, fan vad skraj jag blev.

Men visst,
mina vänner är underbara och
jag har ju växt upp på vischan,
känns då som att jag respekterar saker lite mer.

Men som man säger,
allt som händer har en mening.
Och även om jag inte tror på det fullt och fast.
Så kan jag i varje fall försöka.
Då slipper man ju fundera så mycket och
det sätter bara stopp i hjärnan.

Även fast allt kanske inte alltid stämmer,
så ska man vara nöjd med vad livet har gett en.

Du får ett liv.
Jag får ett liv.
Alla får vi ett liv.
Ta då vara på det.