Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

allargando

natten är kompakt
vädret känns som ylle; tung fukt och något kallt
natten är något kallt

*

jag räknar alfabetet. baklänges, framlänges. sidled. som att göra en palindrom av sig själv, ett anagram av existensen sedan tappa. narrativ är en myt- hela språket är en myt
natten. jag räknar ord sedan.

*

det har ingenting att göra med någonting; att jag älskar dig
det finns och är, som statiska ting, som statisk elektricitet, en fontän av vita blixtar; inom
vintergatan faller igen, horisonten rasar och
så du. och så du, att jag älskar dig
en egentlighet. det absolut egna, unika
inte mycket är som sådant

*

plötsligt upptäcker jag att det är sant:
jag har så vackra ögon

jag har verkligen vackra ögon

i några minuter beundrar jag mina vackra ögon, under största möjliga tystnad. men det knackar, det knackar alltid när man är tillfreds runt tvåtiden på natten.

jag går ut och möter en främlings blick med mina vackra ögon. jag är fullkomligt osynlig

*

tänk om alla insikter vore utsikter
vilken vy man skulle ha då
vilka oändliga möjligheter

klarsynthet

glasklarsynthet

*

får jag le
när tornet brinner när vandraren möter det skälvande berget när de gråter och blöder på bron när den vridna metallen sträcker sig mot himlen när augusti dör i brandgult ljus när staden faller

*

nu släcker de lamporna på andra sidan jorden.

nu är det vinter i Australien.

nu studerar jag annalkandet av nästa istid

*

jag bör upphöra med mina fascinationer;
havet
röd komet
platser som har namn
nomadhjärtan
dimsjok
det förutsägbara
jag bör upphöra
upphöra bör jag, med att hungra

*

att döma av vad man hört var hon en gång en fågel.
hon bodde under taknocken. familjen i huset hade ingen aning. hon byggde sitt näste, putsade sina fjädrar och ruvade sina ägg. en natt hörde man henne imitera en uggla. sedan
såg man aldrig till henne igen. man tror att det var en sådan måne som ser ut som det vita på ett barns tånagel och det var klart väder, vindstilla.
man vet inte varför allt blev som det blev. men man vet att natten är något kallt. den slukar.




Fri vers av Lily Lisbon
Läst 390 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2017-04-16 11:55



Bookmark and Share


  McLashlan
Vackra ögon för alla betraktare att skåda in i; men det är inte alla som ser djupet i var och var annans självklara existens och tänker att det här är något mer än bara yta, kött och kokong. Ibland är man bara transparent, i ett vakuum.
Du fångar mycket här med pricksäkerhet alltmedan natten kyler och slukar. ömsom högtflygande; i det universella, ömsom djupdykande i ett postmodernt tingel tangel.

applåder till dig och tack för läsning!
2017-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon