faller mot marken ned i regnet
här ligger du under jorden, tänker jag
jag frågar mig vart det som aldrig fanns tog vägen
eller kanske; i vilken säng sover du nu, Julian
nej. det är bara hästarna under droppande moln
som, ännu, drömmer om dig, frustande över tysta land
visste du; en gång såg jag norrsken
med frost i ögonfransarna och stelnad väta över munnen
någon sade att i denna del av landet är det ovanligt
jag tänkte att det var vackert,
inget mer
jag tänkte det om dig, att du var vacker,
och inget mer

jag tänkte att som ett lätt skratt var du,
som en konstant annalkande gårdag
och att i denna del av livet var du ovanlig