Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Cohenländerna del 2: Nikolai


i en stad i ett land en gång

i det andra rummet talades det om själen
att den inte fanns
du kysste mig på pannan
och berättade vad dina tatueringar betydde
jag tyckte mest om dem på knäna;
stjärnorna
som betyder att man inte knäböjer för någon

du hade en så lugn röst
och en underlig ögonfärg
mossgrön med bärnstensfläckar
som en bottenfrusen bäck
det fick mig att vilja titta på dig
i timtal
att lyssna på dig utan att räkna minuter

du hade så många historier på din kropp
här, sade du, fick jag en kniv i mig
du tog min hand och lade den på din mage
med en sådan outsäglig ömhet
ärret var vitt och buktande
och jag var öm
och jag kunde vara tyst bara med dig

precis innan jag somnade
hörde jag dig mumla i min nacke
om folk du hade slagit eller skjutit
men jag kunde inte fokusera på något annat
än din varma andedräkt mot de små mjuka håren




Fri vers av Lily Lisbon
Läst 241 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-04-22 14:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon