Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

exil inuti ett innanför

trycker in knäna i kroppen, där de får vara
med regnet, rädslan och rävarna
du smakar löv, säger han
du smakar löv från en väldigt förfluten höst




att vara en kvarglömd förlust
eller tvärtom
att inte vara ett ljus över vattnen
utan
tvärtom







du har ingen anledning att inte skjuta dig, säger han
sedan tar han vapnet och går
(jag har inget behov av vapnet, ta det
jag har en aversion mot högljudda slut)







att blunda och regla minnet

revidera allt till en enda färg
vitt, liljekonvaljerna



titta det är vår, sade han innan
han lämnades kvar där han kommit från

han; en skugga ur underlandet med väderkvarnsarmar, arméer av
vad som varit
en rödhårig riddare på en blek häst








molnen släpper taget, dimman återvänder
till femtio steg i en korridor








det morrar i bröstkorgen
när djuren slåss


metronomen bakom pannloben
håller takten mitt hjärta inte förmår





Fri vers (Prosapoesi) av Lily Lisbon
Läst 245 gånger och applåderad av 8 personer
Utvald text
Publicerad 2017-07-27 02:07



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Var finns platsen där poesi föds: Här!
2017-08-17

  tehdog
andra strofen; jag gråter.
läser så.
orkar inte nämna metronomen
2017-07-27
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon