vida mot men kanske till

att samsas det stora sköna.

Sakta närma okänt mot

kan inuti väldigt löna.

Så vitt, min sång, må du stadigt löpa

Med ratatosk mot alltet vill

Det röda flödet från närmast hjärtat

Och det i att jag räcker till

Så lågt nu solen vandrar

månen desto högre strävar

Värmer gör mig nattens djup

Och skället från fria rävar

Inuti men ut mot

mot vetskapen i att vara

Å moder skänk den friden till

Vart steg mig ständigt måna

I stilla vilan föds på nytt

allt som jag väntat på

Att modigt röra vävens band

Och den vägen gå.