Jag är
en fyndare bland droppsten
en samlare av grottben
härifrån döden
överflödande
överlevnadsvisdom
men igår kväll
kom det fram
att maken kände en invasion
av mörker
i vår tvåa, utan förråd.

Min älskade
är fenomenal
på att piska upp
en stämning av katastrof
och jag har med tiden
blivit så bra på affekt
att jag direkt kan sortera bort
mina mest rosaskimrande visioner
och offra oändligheten
för ändliga möjligheter!

Sorg suckar ur ting som blivit till skärvor.
Ur gamla sår sipprar nytt blod.
Tårar har runnit
någon har skrikit sig hes
men det spelar inte längre någon roll
vem som bistod med vad
ty nu smyger ljuset fram
och luften känns ren
där vi går, hand i hand.