Se, där är vägen, hon sprang den till mötes.

Dessa mina stegen, ett och ett. Ville jag ha regnpölar

att dansa, bländande svartaste natt. De dagar

Jag sprang i sol eller vilsamt lyftes till trädtopparna, hur målnskyn vägde stegen som

flytande guld eller järn.

Ett steg att vaggas i, stilla slumrande en sen sommar, som nu.

Så hon önskade grön sol, blå talltopp och violett andetag, vi alla håller ju bara detta liv

Detta steg.