Det är så nytt för mig att bli gammal
och det har tagit sin rundliga tid
att släppa vissa ideal som satt fast
som hull -
men så skönt det är att uppskattas
för livserfarenhet
och att kunna bjuda på humor
och prestigelöshet...

Tiden går fort
men att det ska klaras av i ett huj...
icke så - icke idag!
Det tar minst 20 minuter
att ta min hoj till stan
medan min unga granne cyklar dit
på sju röda minuter...

Jag närs av den mogenhet
som genomsyrar äldre väsen
som en varm doft...

Jag har roligt
vill inte
samla damm
eller meriter!
Jag kan markera avslut
och unna mig den sorg
som kan följa!

Jag är mindre ivrig
och mindre tålig
men vidsyntare
och innerligare
i kropp som knopp!

Jag märker
mitt liv
som varierande inslag
i en överväldigande vävnad
som inte saknar mening och sammanhang
och jag är inte klar än!

Jag förväntar mig
mönster
som jag aldrig sett förut
jag vill förundras
och glädjas
varje dag
men att andra kommer att ta vid
där jag tar slut
- det är en tröst!