Fäll dina blad, det som väntar
vill fyllas och bida sitt inför vår.
Vi alla vill, till det är dags att förlossas,
ta itu med det som som förestår .

Även löv har en födelse en mitt och efter det
ett sista andetag där fallande tar vid
Det är så lätt att fantisera men svårare att

Låta gå, när det är dags, när det ännu finns tid.

Så gå, mitt löv jag ser dig falla
hösten är till för att återfödas till ljus.
Och om du förmodat vill knacka på,
finns det alltid plats i vårt hus .

Jag, jag ska låta dagsljuset vila,
lägga ansvaret åt sidan, men förstå.
Och om jag har turen välsignad på min sida
Ett löv, i fallet, vill jag nå.