biet dyker saligt in

i täta förföriska snår

av kronblad och pistiller

i denna djupa kärleksgrotta

tumlar vältrar han i älskog

yrslig av pollen och dofter

kravlar så upp igen

ur bägarens rusiga nektar

vilar på kronbladen en stund

tilltufsad tung rufsig matt

tillfredsställd

styr han sin vingliga färd hemåt

blomman sluter sin kalk

och tackar blygt

med blossande kronblad