Varsamt lägger jag våra färger i en låda. Dina starka. Mina bleka. Jag tillåter mig, äntligen. Att sörja. Det finns inga krig att vinna. Jag bäddar in våra drömmar i små mjuka filtar. Dina i röda. Mina i blå. Pilbågarna får en egen plats. Nästa gång jag ber blir det i silver. Skulpturerna är mörka och tittar åt det håll jag bestämmer. Mina ögon flackar.

Väck mig när jag pratar för högt i sömnen. Ställ dig på mitt bröst och skaka mig. Dra mig i håret fast jag skriker. Hugg mot hjärtat. Just under bröstbenet.

så sa du då; jag är inte här för att döma dig 

Jag samlar bilder, ord, toner, nyanser. Sammanhanget fattas. Jag stänger locket och gråter stilla.