ler mot fienden

skrattar åt hatet

sjunger åt döden

men se det får man inte

då är man en offerkofta

det är så bekvämt att ta till

säger de ... 

de som vet hur sticka dem

de skyller på offerkofterollen

att jag tar den rollen som offer

för att jag säger som det är ibland

eller kanske t.o.m skönmålar sanningen

som verkligen är skitful å djävlig

skrattar åt eländet att få höra det i ett

stup i ett ska jag lyssna på detta svammel

särskilt har jag fått höra jag är offerkofta

när jag protesterat mot andras utsatthet

att detta är signifikant med en offerkofta

det är så synd om oss kvinnor hela tiden

bla bl.a. Bl.a. Bl.a. ... ...

kanske då motfrågan blir raljerande men men...

speciell - jag skulle inte tro mig vara så speciell...

det fick jag också höra en massa från vissa individer

de specificerade aldrig vad de menade med detta ...

så inte heller sa de vad de menade med lögnerna

att jag var född ful och värdelös och förtjänade skit

detta var inget jag märkte av när jag blev mamma

jag var hemma om dagarna lekte och var förälder

på kvällar och helger jobbade jag och trivdes med det

jag var självständig och klagade faktiskt inte mycket

ler mest hela tiden åt det mesta men säger ifrån ibland

det måste man våga göra utan att vara rädd för något

jag är inte rädd för att säga en sanning då och då ...

men visst tänker jag på konsekvenserna och tajmingen

vissa gör det så rakt inte tajmar sina uttalanden 

ibland lägger de sten på bördan och skadar andra

då kan jag hojta till lite fint och dra ett exempel ...

då är de där igen och slår ifrån sig sitt ansvar helt

och drar till med offerkofta-grejen, kallar mig för det

så otroligt spännande att få veta att människan

är sådan av naturen till 79% vill hon smita ansvar

21% står upp och visar på civilkurage trots motstånd

och det motståndet jag möter är rätt så harmlöst

de kallar mig bara offerkofta och det gör mig inget

för det säger mer om dem än om mig för den delen

de talar om för mig hur de ser på mig - inte hur jag är

för dessa känner ju inte mig alls och vet inget om mig

för de har aldrig försökt att erbjuda medkänsla solidaritet

de slår allt ifrån sig dömer mig ger mig namn och epitet

det är ju bekvämt att ha någon som mig att skylla på

för jag är ärlig rättfram och rakt på sak dvs allt de inte är

detta tar jag som en komplimang mer må jag säga ...

avund och förnekelse ligger till grund för detta

att inte ge mig eller andra sanningssägare frid

nej vi ska piskas och plågas terroriseras torteras

men jag är inte så illa berörd som du hoppas på

det är en smekning att bli kallad saker i jämförelse

i vissa historiska tider fanns tumskruv sträckbänk

skammens påle som brukades till tukt av kvinnor

för vi sågs som häxor - idag är vi bara offerkoftor

jag vill bara säga med andra ord att det är helt okej

kalla mig offerkofta det känns ganska gulligt ändå