Doften slår emot. Brända sopor och salt hav. Våra mödrars hjärtan om oss. Blödande. Ljust rött. Och där vi går i fotspår finns alla svar. Det sargade får vara. Det helande får vara. Det sårade, det varma, stora kärleksfulla, ömmande, dömande. Och i allt bara ren kärlek.

Doften slår emot. Ugnstekt lök och lavendel. Mitt hjärta om dig. Sargat ömmande. Mörkt rött. Och i alla avseenden mjukt. Och brons. Lätt för det levande. Svårt för de som ska överge.

Doften slår emot. Diesel och röd jord. Ditt hjärta om mig. Svagt oförstående. Ljust vitt. Och i varje ögonlock starkt. Stålsatt. Övertygande i alla färger och rum.

Jag älskar stående och över kontinenter och alla färger lyser i sin egen ton. Hur möter du natten älskade. Jag står över. Ligger raklång och väntar svar. De svar som står att läsa i mellanrummen, i drömmen, i dikten, i stegen på uppfarten. Bjud skälmen bord och vin och en säng för vila. Och där drar vi runt i dansen som aldrig började. Vänta dig inget, se din nästa som dig själv. Och. Var alltid vaken. Och sätt din ram runt den vackraste tavlan. Och. Sov på den arm som är stadig.

Doften slår emot där natten vaknar.
Öppet sår och läkande salva. Det är