när tryggheten slitits ur bröstet
och kärleken har brunnit bort
ställs så kravet på skuggan
att livet skall återgå fort

när döden ett ögonblick vänder
sin blick åt ett annat håll
förväntas ett krossat hjärta
att axla normalhetens roll

att räta på ryggen är hopplöst
när ryggradens stadga försvunnit
så krökt lär du nu få vandra
bestyra allt det ni ej hunnit

men var bara lagom och tapper
så inte balansen störs
för runt dig finns många experter
som vet hur ditt liv bäst förs

och den som hjälper att bära
är tystlåten mitt i allt bruset
där tröttheten fjättrar vid marken
sig iskylan sprider i huset

så sakna den hand som skall leda
för döden känns ej längre svår
och livet kan kvitta för resten
det är så kallt denna vår