alla floder har jag vänt ut och in. samlat stenarnas vattenhinnor i självets bakgård. du rinner genom. och jag kan bara stilla låta dig flyta undan. ja; det finns ett uppror, det finns en sorg, det finns en vilja starkare än titan att försvara sig. mig. men jag stillar mig. låter skulden landa någon annan stans, lägger oförrätten i ditt knä, stoppar undan  ilskan där den hör hemma och huserar sorgen i mitt hjärta.

Och så drar du mina silvertrådar längs höftkammen. Vrider ansiktet mot. Lägger ett finger mot min läpp. Du tystar mig och håller mig genom natten. Vila älskade. Vila.