Jag äger smaken i din mun. Kanske lämnade den aldrig min. I samma sekund som jag försöker förstå ser jag framför mig bilderna av kvinnorna på trottoaren en tidig morgon just innan solen börjat värma. Kvinnor som tvättar familjens tvätt på en bräda fasthållen mellan starka lår. Starka kvinnor i ett land jag känner som mitt. Vattnet rinner emellan och jag vågar inte fråga om jag får ta deras bild. Jag är en resande. En rädd fast i normer och föreställningar. Ändå en nomad. Stående under ett vattenfall tillåter jag mig. Hukande i glödhet sol tillåter jag mig. Om jag ändå gjort en ängel i den rödbruna jorden.