Det är stiltje nu och vackermorgonen

förmår inte att gnugga gruset

ur tröttögonen.

Alldeles stilla är den när solen bryter daggblötan

till myriader av gnistrande små regnbågar.

Just då blåser vanktimmarna bort och man

minns dem knappt 

För arlor som dessa

kan man offra mången natt.