Jag är trött på att gå hand i hand med tårarna
Hångla upp längtan mot ett träd
Jag inte kan rista in ditt namn i
I parkerna, höra fåglar sjunga
Se människor fika i Kungsan
Trött på att inte vilja snacka skit
Över en öl på Götbacken
Att min smärta, att mina tårar blir till något
Vackert mode för andra att klä på sin hud

I så fall väljer jag hellre det fula
De slitnaste jeansen
Urtvättade t-shirten
Knullrufset en söndag
För jag är trött på att bidra till något vackert
En bad-hair-day

 

Jag är trött på orden
Som kommer som en app på bussen
Så att jag måste ta fram mobilen
Och anteckna att jag vill ta en
Skärmdump på dina läppar
Posta mitt hjärta på insta
och döpa en spellista efter din hjärtrytm

Jag är trött på att svära
Och jag är trött på att min sorg blir en vacker låt
En vacker text
Jag är trött på att poesi måste vara något som gör ont
Och jag är så ledsen att det vackraste orden
Kommer ur sorgen
När någon dör
När någon sviker en
När någon bedrar en
När någon tycker om en men är rädd
För att känna efter i sin ficka
och gräva efter sitt pris

Och jag är trött, vill inte ha nå tröstpris
Inte din växel tillbaka
Trött på att allt som började med
100 sms om dagen
Känslor utan logik
Plötsligt slutar i bråk
Röda ögon, skrapade knän
Och utan samma logik
Att alla kloka jävlar
Säger att "tiden läker alla sår"

Men inte fattar att, att känna
Är så matematiskt
Plus minus noll, allt före och efter
dig räknas noga, klockslag
Multiplicerande av vad du gör
Inställda möten i sista minuten
Timmar, sekunder, minuter
i ett vakuum

Jag är trött på att vara glad
När en utgång blir inställd
Med hårborsten i hugget
Och handduken knuten
Att vilja se en film lockar mer
Att inte vilja ligga med första bästa
För att någon annan gör mer ont
Och ingen annat slår det sköna
med dig

Nån måste alltid känna sig som idioten
Nån måste alltid ha den rollen
Den som inte vet bättre än att älska

även om den idioten vet
att det är bortkastat med tid och energi

Att försöka måla himlen blå