Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett år sedan du inte kom hem

bland blommor som du planterat
röd vallmo och vita gammelrosor
börjar år två

jag har vuxit i kärlek och oförmåga
sitter medan aftonstjärnan sjunker
in i höga björken

mitt sökande har fört mig i cirklar
inga kloka svar på någonting
ingen ny kunskap

på bordet vi köpte brinner ett ljus
resten är bara sommarblå natt
nästan inga mygg

så hör jag din varma röst i mitt inre
jag hör inte ord det är mer som en ton
då gråter jag igen

men du manar mig att inte ge upp
och klangen andas nog lite stolthet
må vara i min version

våra barn är vuxna nu min älskling
iallafall ganska vuxna och duktiga
jag är så stolt över dem

det fanns så mycket kvar att göra
för dig och mig igen i lugn och ro
varför fick vi inte

katten strosar lojt över gräsmattan
stryker med varm päls mot kalla ben
och jag är ensammast i hela världen

 




Fri vers av Cinemiracle
Läst 517 gånger
Publicerad 2006-06-16 10:37



Bookmark and Share


  eee
Så vacker.... så sorglig...
Ditt sätt att måla upp bilder i ord griper så tag om mitt innersta.
Förstår din sorg och din saknad, men hyllar din kamp för kärleken.
Stor varm kram, du är inte ensam :)
2006-06-18

  Karin Rosberg
Gud, så underbart skriven......så djup att jag känner en vördnad att läsa den// Tack!
2006-06-16

  rebecca d VIP
en kram från ensamhet till ensamhet på denna tunga dag
2006-06-16

  Ikna
Väldigt berörande! Blir tårögd...
2006-06-16

  Teresia Ridell
Mycket vackert och sorgset.
Du är INTE ensam, men jag förstår att du känner så.
Vad hjälper all världens vänner o ens barn när man förlorat den man älskat alldeles speciellt ? ( ja säkert en del, men absolut inte fullt ut )
2006-06-16
  > Nästa text
< Föregående

Cinemiracle
Cinemiracle