Som små stigar i själen ringlar sig sorg och hopp,
Det är svårt att ha reda på vägen, när någons liv tar stopp.
Alltid ska den vandra tankar, resa minnen vid vägens kant,
Hugga runor på stadiga stenar,
Det som var visst och sant.

Evigt den mjukaste rösten

talar milt inuti
Om det som var och komma skall
Om kärlek som Alltid förbli.