Nån gång måste jag gråta
tills jag torkar ut
När du kanske skrattar så mycket
så där, att du kikhostar att
det till slut gör ont i magen

Med nån du fastnar med håret i
påväg hem från krogen
eller äter söndagsbrunch med

Nån gång måste bli den första
dagen, då våren känns som ilande höst
och solglimtar över uteserveringar,
att titta på folk, frossa i bullar på Östermalm
Som ett finger från en tutande bil, rakt i ansiktet!
Som ett busväder när man glömt
paraplyet i en busskur för 30 minuter sen!

 

Nån gång måste du även kännas
som Judas, som Jokern,
Som den där bitchen med sillisar
och botox!

Jag vet att jag suttit på bussen
tänkt på det värsta scenariet
tänkt att om du nån gång
inte ser på mig så där längre,
med suget i blicken, läpparna våta med ömhet
kommer jag önska dig all lycka i världen
ÄNDÅ
Oavsett med vem du rör ekvatorn med
(bara du får hålla den i din famn)

Men sanningen är den
att jag vet inte hur jag skulle hantera
din lycka i någon annans maggrop
eller vid någon annans pulsåder
mellan någon annans läppar

Och kanske måste jag släpa mig ut i regnet
utan paraply
och du segla på de sju världshaven
i solnedgången
med den...du dricker ditt morgonkaffe med
som får smaka dina läppar utan mjölk eller socker
påverka ditt humör
mer än koffein

Nån gång måste jag gråta
tills jag torkar ut
När du skrattar så mycket
så där, att det till slut gör ont i magen

Jag trodde aldrig det skulle
få mig att känna mig så himla ful
och äcklig

och du fortfarande lika vacker
i mina ögon

Man gör liksom inte en höna av en fjäder
utan att ha lite kött på benen först

Så vem planerar liksom att blunda
när man ser ALLT framför sig?
Vem planerar liksom att bli ledsen
när man är som lyckligast, här och nu?

Det går bara inte att förutspå
hur stöten skulle kännas

tiotusen volt i förväg