Därvid fukt och rev av vulkaner

väntar mitt land.

Som en insida av en hand och ett vatten,

Där hänger svårblåsta moln över

Regnhängda hagar.

Det var länge sedan det betades där.

Det var länge sedan allt.

Jag bor där under fastan, det är bäst så.

Jag tänker att ekot bygger sig, som vågor och att

Man kan färdas så.

Trots allt.