Samtalen vrider sig upp mot vinden, ömsom trevande ömsom världsvant. Likt den ovane surfaren och den erfarne seglaren som plöjer sin båt genom vågorna. Sedan lägger de sig som små individuella intima skärvor i klippskreven, gömda för att hämtas när vintern kommer.

Kaffet smakar salt och dina läppar rör sig lätt över kanten. Vi rör varandra.

I den blå timmen sköljer vindarna över vattnet våra kroppar svala och det finns ingen annan stans jag skulle vilja vara.

I solen förvandlades vi till regndroppar i varandras händer.