Som en lindran har sig tid i mitt gömsle,

Låter städer byggas och falla.

Mjukt landar ursånger mot myrkantens famn

och jag andas just över.

Stigar har tagit fäste i ett virrvarr av stammar,

Jag tror att de leder mer hem, än bort. Jag vågar

mina stapplande mot gryningsljus, 

Ännu en natt gången.