Det har sig hjärtat, vissa dagar,

denna längtan höstligt ryckt.

Slår sig, gläntar som om något farligt

Får det att springa i flykt!

Jag stryker min bröstkorg med lungnan hand

Talar milt med avskalad röst,

Se haven har ock en förbryllande bränning

Innan den mjukt vilar vid stränderna bröst

Frukta ej hjärta, denna tid av ett år,

Dessa löv som så vilsamt har sitt sista

Hösten är ej död, den är väntan inför

Det som i sol nära våren i glädje ska brista.