Som om tid lutar sitt mot ålder och höst
Där som svunnet är betalat och klart
Har sig lador som om något är bevarat
Där snö och vind tar fart.

Ty tid är en vandring vunnen, en sägen
något som förts av jord,
Jag går endast den dunkla vägen,
Svårligt gripbart genom ord.

Dock, vad bryr sig gamla lador om det,
Minnet av malande halm och strå,
Känner att den uti det har sitt,
Och etsar den tanken behagligt grå