Låna mig suckarna som hörs dovt över hav, 

såsom skrik mellan öar vida. 

Jag vill föra handen inunder, vara vajande tång, korallens vita toppar. 

Hör du dånet från samlande oväder, hör du vrålet från mödrarna. 

Dess sång vibrerar hjärtat stort, 

Oövervinnerlig, evinnerligt.

Vilande på knä är jag rest.