Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du är kramig men det finns en djärvhet i dig jag känner till


Säg vad du vill göra med mig!

 

 

Varför tycks jag känna en censur
Varför säger dina ögon en sak
och din mun en annan

 

 

 

Ta bladet från munnen!

 

 


Rygga inte tillbaka dragningskraften
Om du nu vill skrika
Varför viska?

 

 

 

Vill du knuffa omkull mina skulderblad
Så kasta ner mig
lidandes på soffan
så jag ligger i dina händers grepp
du river i ådror
för din tankekraft från min hals
ner för min mage
mellan mina lår



du ...erkänner att du är en liten retsticka
du ....flinar och

 

"...där kanske...?"

 

 

 

och du visar ingen barmhärtighet
när din vilja

 

 

 

 

tar ton

 




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 144 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-04-10 11:45



Bookmark and Share


  Christoffer Andersson
Sanning och raka rör. Censurer undanbedes, ge duet ett auditorium och framtvinga den inre rösten med vad medel som än krävs. "Tonen" borde vara den inre rösten som tränger ut ur duets tysta vrå, griper sitt tag om diktjaget, visar sin vilja, virilt, vitalt, anspråksfullt, skrupellöst... tar handgripligt ton och visar sig till slut. Uppmaningen blir påträngande. Ett vilddjur ska ut. Det försynta duet kommer inte undan.
2020-04-10

  Nina Nightwish
Den här gillar jag skarpt! Riktigt bra :) Men vem är det som tar tonen här..? Hmmm.. Som alltid flyt i texten och skarpladdat läge genom hela :)
2020-04-10
  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP