Till min älskade gubbe i huset, från din fru i husvagnen.

Stilla dig litet. Låt inte orostackar bli till bon, välj att låta himlar hovra högt, höj blick älskade.
Låt oss vila med den samman ty, regnbågar har sitt där och formliga moln, de berättar sagor som vilat i skyar.
Vi har lyssnat dem hand i hand genom livet,
Sökt toner till djupet och hur de breddat oss.

Vi ska låta svanarnas inflytt värma där de modigt tar de tunga slagen mot sin sjö, höra hur vingpennor skapar sin egen melodi
men,
Vi behöver ingen,
Det har alltid vart vår kärlek, och vi.