Min dotter nynnade, jag skrev, tack Frida Cecilia Jonsson.

hur håller himlavalvet ljus inför natt, hur har vindar sitt mot skog som hörs,
Jag vet aldrig något om skyar
Bara hur vind som dansar rörs.

Jag tänker att människan är en skålpund jord
En sång från längtande hand
Röjer sin mark över vitdragen björk
Ser livet från längtans sand.

Så är din röst,  vilsamt mot mitt
Din varelse över mitt att  bedaga
Detta att älska utan förnuft
Den allra vackraste av saga.

Teckning av Lena Abrahamsson