Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Skrevs nu efter en känsla från en kommentar på insta. Utspelar sig inte i realtid....avslöjar inget mer än så.


Varför känns allt så stort?

 


När vi är som små myror
eller löss till och med...
sett från rymden!

 

 

Vi ligger tätt ovch trängs i en 90-säng
och du berättar att du drömde om mig
när du vaknar...
Du säger att vi låg i ditt tonårsrum
och att du kände dig som 17 år igen
Och jag att "jag fick panik när dina vänner
kom in i lägenheten vi är i nu...
i min...dröm"
Samma natt


 

Varför gör det så ont?
Att veta att allt det vi håller kärt nu
Kan tappas bort...
Att hur nära vi än står, kan vi bli
främlingar nästa månad
Att våra flämtningar, våra stön
Kan mattas av
Varför känns allt så mycket mer?
Än vad det kanske är?

 

 

Varför känns allt så mäktigt?
Som om världen är du
Varför gör det så himla ont?
Varför känns det så satans skönt?
att kunna sträcka ut benen,
stretcha armarna
bara vara med dig i bubblan...

 

 

 

 

som kan spricka när som helst




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 218 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-04-25 12:00



Bookmark and Share


  Christoffer Andersson
Det stora och bräckliga går alltid hand i hand. Det varmaste kan bli det kallaste på ett ögonblick. Glädje blir sorg som dagen blir natt. Varför är det vackraste också det sköraste? Varför är det den svåraste kampen som blommar till den mäktigaste segern? Fundamentalt om känslorna verkan.
2020-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP