i nötta kläder
och bråte
Med huvudet högt
axlarna i kläm
Slitna skor
och upprivna jeans

Kan du se mig nu?
Kan du känna mig så här?

Jag kan stå ut
med gnäll
om vi skrattar sen
Jag kan vika mig
När du har rätt
Jag kan erkänna
att jag är bara mänsklig

Nån måste hitta motoriken till att våga
balansera på en skör tråd
Nån måste alltid vara första
med att klä av sig in public
Nån måste visa modet
Nån måste snubbla på orden
Det är ingen duell, men

Vi är där och fingrar på revolven
Vilda Western
Blir aldrig riktigt too old
att känna mig lika skön som Clintan
med tandpetare i mungipan
och ett grin i ansiktet

Så du kan rida på dina höga hästar
Men vågar du inte vända på dina egna stenar
Törs du inte visa vad som är skört
Kommer du aldrig att lära känna
nån på riktigt
men inte heller nån
dig

utan livlinja
tänker jag ställa mig som en fågelskrämma
på åkern
och låta dig springa över mina fält

vi kan odla nåt fint
spannmål

känna regnet piska
känna från ax till vete
vi kan känna på dramatik
Jag ser ingen fara i det

Om du vill göra mig sann
Kan jag bli din
Om du vill göra mig sann

Kan jag bli din