För att få elden under kontroll
när man eldar fjolårsgräset, löv
och övrigt ihopkrattat ris

Är det bäst att:
1) Vara steget före olyckan!
Vattenbegjuta marken kring den
med trädgårdsslangen
2) Alltid elda i motvind!

Sen så tuttar man glatt på
Först i en ände, sen bredvid...
Sen så låter man de motsatta sidorna
dras till varandra...
Tar lite ihopkrafsat rafs på krattan
och sprider glöden till nästa plätt
Till slut ramar man in sig själv
Stramar åt känslorna
Ringar in hjärtat i en fyrkant

och får en spegelbild
av verkligheten
För att nånstans i bakhuvudet
är man medveten om att inom loppet av minuter
När lågorna viftar högt med armarna
Kan hårlockarna börja leka med vinden
Hoppa över diken
Sprida sig och plötsligt bli omöjlig
att släcka

Men
OM hjärtat är i trygga händer
med sotiga ögon och slickat hår
Så låter man elden härja fritt där inne
(Under uppsikt så klart)
och med krattan i högsta hugg
för att med snabba ryck
eventuellt
kunna dämpa hårlockarnas framfart

Sen
Så blir allt kolsvart
Din hud kippar efter andan
och ditt ansikte går i moln
För att tröstas av regnet
och regnbågen flörtar på håll
Tårar som en vacker dag
tränger igenom och blir färska örter
grönt gräs och sly för idisslare med fyra magar
och blommor till bin

och till slut kan du skratta
med händerna i luften
barfota, på en prickig filt med

din älskling i juni